Idag har jag haft en skitdag, inte att jag suttit på toan hela dagen... men en jobbig dag mentalt. Ibland får man väl vara lite låg? Så att man kan komma upp på toppen igen?

Morgonen började inte bra, inte alls bra, humöret blir inte bättre när det spöregnar och blir mer och mer lerigt.

Jag tar en senare buss än vad jag först tänkt mig, så sent det bara går... OCH jag håller på att missa den 100m kvar till busshållsplatsen kör bussen om mig -FUCK-... jag springer lite halvhjärtat och tänker att det var just pricken över i om jag missar bussen oxå. MEN busschaffören var inte som andra, han kunde ha skitit i mig, men det gjorde han inte. Han svängde in på busshållsplatsen och väntade på mig! Snällaste jag vart med om, han lös upp mitt i den mulna dagen. Tack snälla busschafför!

Jag hittade på saker som inte var tänkta från början, han med hur mycket som helst på 3h där jag kunde ha deppat ihop, men det gjorde jag inte. Jag tog en promenad där jag aldrig vart förut, gjorde studiebesök på en plats jag aldrig vart inne på, fikade med människor som betyder massor för mig <3 Det laddade upp batterierna, så jag han tom handla mat innan jag kastade i mig middagen och skyndade till träningen.

Dock gick den inte så bra, just för att jag var så svag mentalt. Mång övningar gick som vanligt bra, men jag ville verkligen klara en speciell övning som jag övat på så länge. Jag kände att Idag, Idag ska det gå... jag var så nära, så nära... men det gick inte. Det gör mig deppig. Men jag kan inte säga att jag inte försökte, det gjorde jag verkligen. Någon dag, då ska det gå...

Nu ska jag ladda upp med lite mental styrketräning :)

Sånt behöver man hela tiden, men det är inte många som tänker på det.